Idag har jag varit extremt viktig. Min handledare tog eftermiddagen ledig för att gå på ärenden, tandläkare osv. Så efter ledningsmötet på förmiddagen och lunch så var jag ensam på kontoret och hade viktiga ärenden att uträtta. Jag letade upp förnyade beslut, ringde handläggare (som vägrade svara), kopierade, skrev ut, bockade av, skrev ett viktigt mejl till handläggarna om ett viktigt beslut som tagits av högsta chefen. Fick frågor av administrationen som rör Jennys (och mitt...) arbete som jag svarade på. Hade ett samtal med två bakom stängda dörrar. Ojojoj så kul det var att känna mig viktig och kunnig.
Har inget med viktighet att göra, bara en glad bild från kroatien:
Har haft en fantastisk dag. Verkligen toppen. Började med ett hätskt personalmöte imorse. Spännande att se utvecklingen och hur det hanterades. Sen hade jag världens bästa handledning med världens bästa handledare. Hon sa att jag är klok och att allt med mig var så enkelt. Tack. Detsamma kan jag bara säga. Fina du. Handledningen var bra inte bara på grund av komplimangerna (visst...). Det var konstruktivt och jag fick utrymme och tid att prata om det jag gått och grunnat på ett tag. Efter en trevsam lunch hemma i hemmet med min sambolito var jag på typ världens bästa föreläsning. Ola Polmé! Bli min chef! Ta mig under dina vingar och lär mig allt du kan! Gör mig till dig. Okej, kanske inte riktigt så men nära inpå. Ska nog ta och tipsa universitetet om denna guru. Eeeeefter det kom jag hem, snörade om till snabba skorna och gick långprommis med sambolito Viktor. Tänk så mycket man får sagt när man rör på sig. Faktiskt. Tycker våra bästa samtal förs i ett vandrande tillstånd.
Förresten hur fantastiskt är inte ordet "hätskt"? Säg det många gånger, eller bättre, be någon annan säga det!
Denna dag har för övrigt gått i hungerns tecken. Känns som jag varit konstant hungrig vilket lett till extrema humörsvängningar. Ojojoj inte bra. Tror det beror på att mina mellanmål idag varit ganska små och dåliga. De dagar jag inte tränar är jag inte lika noga och förutbestämmande med mina mellanmål som annars. Andra bullar blir det imorgon! Chip och hej!
Maria, fina systern, tyckte jag skulle benämna översta bilden på oss i förra inlägget som hästflabb. Ja kanske det men det är ett wonderlovely hästflabb! Hur skulle vi benämna de andra bilderna då? Förutom det mest uppenbara att vi alla är så fina så kanske nummer två skulle vara hjälmfrossa och nummer tre herr och fru Tinghus. Eller?
Helgen har varit lugn och fin med en släng av lägenhetsklaustrofobi och ett frossande i How I met your mother. I fredags somnade jag i soffan klockan tio vilket föranledde att Viktor tyckte vi var som en tant och en gubbe... Jag är inte ett dugg tantig eller gubbig så det får i så fall han stå för. I lördags hetsade vi till simhallen för att komma i glappet mellan pensionärerna som är på plats vid öppning och barnen som skulle välla in efter 13 då det var någon slags familjedag. Det var mysigt men det var en grupp barn som tränade typ klädsim (hoppas jag) i pyjamas där en av grabbarna "simmade" (sprattlade) fram längd, efter längd kippandes efter andan. Helt sjukt. En längd mitt i bassängen och ingen runt om som hade direkt koll på honom, vad jag såg. Jag var tvungen att hålla ett vakande örnöga på honom hela tiden eftersom han såg ut att vara nära drunkning.
Sedan var det lite fest på kvällen och söndagen tränade jag så hårt att jag skakade i musklerna efteråt och tittade på favvoserien resten av dagen. Kuligt. Har förresten haft en slags bakmani senaste veckan då jag bakat två sorters bröd, träningsbars (typ) och lite annat. Gillar när det blir så och när det finns eget bröd hemma. Känns väldigt lyxigt och detta innehåller både tranbär och nötter. Mums!
Varsågod, ett till hästflabb:
Satt och tittade på hus på hemnet igår... Ja, jag är en sån som gör det för att det är sköj ibland. Vill så gärna bo i ett sånt radhus i friluftstaden, de är så himlans fina. Synd att det är radhus men det kan jag nog lära mig leva med. Jag vet att det ligger i framtiden men det är lite kul att fundera på vad man vill ha. Detta letande är förmodligen på grund av att jag saknar min familj och vänner i Malmö. Jag saknar mina syskon och föräldrar så himla mycket ibland och det känns så tråkigt att vi träffas så sällan. Så tänker jag att ja men om ett par år kommer vi säkert att samlas i Skåne igen. För jag vill att det ska bli så. Men så blir jag medveten om att det faktiskt inte alls är säkert. Speciellt inte med tanke på att alla valt partners som är uppvuxna på andra ställen i Sverige. Det känns väldigt tråkigt för jag önskar att vi i framtiden kommer leva nära varandra!
Nu får det vara slut på styrketräning som inte genererar mer än inbillade muskler. Från och med i förrgår började jag köra (alltså bara gjort det en gång hittils) med ett program på gymmet. Inget mer planlöst ihuggande av vikter och övningar, nu ska jag se musklerna svälla. Axlarna har jag i för sig redan kommit en bit med men resten av kroppen skulle vilja orka lite till. Så nu håller jag på att utforma program efter bästa förmåga så att jag kan se mina framsteg. Förhoppningsvis sker det framsteg. Och ja, jag ska ta en funderare över kosten också. Mer protein såklart (för det låter ju rätt) men jag tror jag äter bra redan och egentligen handlar det ju inte om så mycket mer än att jag vill bygga muskler så ska bli ännu noggrannare att äta direkt efter träning om så bara en banan för att inte bryta ner dem i alla fall. Tänker inte förändra kosten annorlunda faktiskt. Det har jag inte tid eller lust till.
Hej då spinkis, HEJ MUSKELBERG!
På senaste tiden har jag snöat in på Alex Schulman och Sigge Eklunds podcast. Började först lyssna i brist på andra podcastar och var rätt övertygad om att det inte skulle passa mig. Men ack så fel jag hade. Det är rätt underhållande och genomtänkta podcast där de bjuder extremt mycket på sig själva. Okej nu blev det här lite som en recension.. Lyssna om ni vill, eller inte. Det är typ bra.
Hej och hå. Vad tiden går fort. Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med det men just idag har jag inte riktigt kunna bestämma mig för om det är tisdag eller torsdag. Känns som torsdag men det är ju (väl) tisdag... Känner mig så där härligt snurrig i huvudet efter en intensiv dag på kontoret med mycket "jag svarar i telefonen och är extremt viktig" och känslan av att vara "en i gänget". Hej och hå ja. Är även väldigt nöjd och har en härlig känsla efter att ha varit hemma hos Emy och fått prata om allt livsviktigt och äta satsumas. Känner att ibland tar alla intryck och upplevelser kål på mig och att jag behöver lufta dem för fler än Viktor. Rättare sagt jag känner att jag inte vill lufta allt konstant för honom då det kan bli lite överväldigande för en person att få alla mina luftningar. Ja, jag pratar om tankar och funderingar, ingen annan luft. Typ. I alla fall var det trevsamt att få mysa med Emy.
Har dock en liten oro för min lilla mage. Den signalerar så konstiga signaler till mig. Är du hungrig? Men vi åt ju oss mätta nyss. Vad är det du vill ha? Mat eller inte? Förstår ingenting. För säkerhets skull matar jag den. Gjorde improviserade morotsbiffar till middag som Viktor tyckte smakade bananpannkaka. Kanske ska skippa kaffet imorgon, känns som det är det enda i min kost som kanske egentligen inte tillför något. Förutom stundande njutning och livskvalitet då. Om de har frallor till fikat imorgon tar jag kaffe annars smakar mina plommon rätt bra utan kaffe.
DruvEmy på halloween förra året
Har en ensamkväll idag. Viktor är på personalfest och de enda jag känner i Norpan är också på den. Jag trivs bra med att vara själv men lite ensamt är det ibland. Jaja, lite en sån dag då inget speciellt hänt direkt. Köpt en fin skjorta för 100 och hittade finaste skorna som var liiite små. Synd för de kostade ca 1000 kronor och verkade väldigt varma.
Nu sitter jag och tittar på favvoprogramet "112 på liv och död" och dricker alkoholfritt vin. Gillar ju vin men gillar inte hur man blir påverkad alltid. Dock var detta lite vattnigt och tråkigt. Inte alls som vanligt vin tyvärr. Det här med favvoprogramet. Många verkar inte förstå hur bra detta program är men jag tycker det är väldigt spännande och kul att se hur poliser, brandmän och ambulanspersonal arbetar. Rolf och Antonio är två poliser som verkar himlans bra. Det är mina favoritpoliser! Ligger kanske lite i bakhuvudet fortfarande den lilla önskan att bli polis. Mycket skitjobb har de dock. Undrar vad deras risktillägg är..
Jag köpte fina ekologiskaoch lyckliga ägg innan och det är ju löjligt hur det enda jag kan tänka på är när jag ska bli tillräckligt hungrig igen för att laga ett kokt ägg. Ja så denna kvällen går väl åt alkoholfritt blaskigt vin och tankar om det perfekta ägget.
Nu springer Viktor med sina tights utan shorts över. Jag har makten och inflytandet i denna relation, det är ju tydligt. En annan sak som är rolig är att laktosmagen gör framsteg. Råkade dock förgifta Antonia i min eufori att jag tål matlagningsgrädde... Jag kan dessutom äta lite yogurt utan att byxorna spricker och jag ligger och ojar mig raklång. Fast helt riskfritt för min omgiving är det inte riktigt än, om ni laktoskännare vet vad jag menar...
Praktiken är sköjsig nuförtiden, som vanligt. Hade ett långt möte med i princip alla LSS-handläggare idag och nu oroar jag mig för hur jag ska bete mig/klä mig/hantera min låga ålder och unga utseende när jag ploppar ut som färdig socionom. Där var nämligen några som såg extremt nykläckta ut och som var som små möss. Bete mig äldre kan jag i för sig klara av rätt bra tror jag. Tycker mycket i olika sammanhang som jag har svårt att hålla tyst om, på ett vuxet sätt. Såklart. Så där ligger jag rätt bra till tycker jag. Men fasen utseendet alltså. Får se till att skrynkla ansiktet mycket i ett år framöver så jag är lagom rynkig till jag tar examen. Så får det bli.
Just det, har en ny karriär på gång. Ska starta egen daglig verksamhet som inte är vinstdrivande (förutom vanliga löner då). Joråsåatteh.
Varit i Göteborg jag. En trevlig tur med både umgänge med Erikis och AnTonys och mammis. Kuligt kul. Och så fick jag bo i Nellys gigantiska tvåa själv. Ekade lite tomt utan henne men hon tyckte att Portugal var lite mer lockande än mig. Säkert. Var på konferens med mamma, det var väldigt kul (mycket som är kul idag) att hänga med henne i sin arbetsroll. Minns när jag var med mamma på jobbet när jag var liten. Så tråkiga lokalerna och kontoren var minns jag. Och hur tjenis och trevliga alla var mot varandra, de jobbade ju ihop! Borde de inte vara mer sakliga (förmodligen inte ett ord jag kunde då) mot varandra? Typ mer allvarliga?
Idag träffade min seminariegrupp ett gäng termin ett:are från socionomprogrammet och berättade om våra praktikplatser. Jag upplevde att jag fick (tog) en slags ledareroll och jag njöt fullt ut. Kanske känner jag mig lite liten och underlägsen bland massa chefer varje dag på praktiken att jag tog första bästa tillfälle att få uttryck för mitt makt- och kontrollbehov. Är sjukt upplyft efter denna dag i alla fall. Kände mig vuxen och erfaren när jag träffade de små liven. Lilla, lilla barn. Ni vet så lite men jag ska lära er och ta er under mina vingar.
Kommer nog ner på jorden imorgondå jag ska till praktiken men just nu är jag nöjd över att känna mig jäkligt bra.
