Fredag
Jag älskar tidiga morgnar. Älskar att vakna och det är stilla ute från bilar och människor. Trots att jag kan ha väldigt svårt för att gå upp när det är vinter och mörkt på morgonen gillar jag att gå upp och invänta att det ska bli ljust. Min balkong är så fin att vara på vår- och sommarmorgnar. Sitta under en filt och titta när människor börjar vakna och skynda till olika ställen. Jag kanske gillar stan ändå... Jag tror mig längta efter att komma bort från stan men det kanske går att få både och. Jaja, det var inte det detta inlägget skulle handla om...
Jag ställde klockan på 8, som är tidigt för mig under semestern, åt lite frukost och jag gav mig iväg att öva lite intervaller. Känslan när man gett sig ut att springa kan vara så olika. Vissa dagar gör jag det endast för att jag vet hur nöjd jag är efteråt. Idag gjorde jag det för jag längtade efter att få känna mina muskler jobba hårt. Det är en klyschig men härlig känsla. Jag var så trött efteråt när jag kört 5,5,3 stycken spurtintervaller på fotbollsplanen men jag tvinga mig att köra några set armhävningar, triceps och mage innan stretch. Idag gjorde jag styrkan utanför mitt hus vilket var första gången någonsin på 1 1/2 år. Läste häromdagen på en blogg att många skäms över sin träning. Det fick mig att fundera på om jag skäms över min träning och jag kom fram till att det gör jag nog till viss del. Jag gillar att göra människor till lags och att få dem att må bra, men kanske hamnar jag själv i skymundan då. Ibland, absolut inte alltid, tror jag det verkligen är så. När jag är med familj och släkt vet jag att jag skulle få kommentarer om att jag tränar hela tiden och är så hurtig om jag väljer att ta en joggingtur varje dag. Jag skulle inte heller drömma om att köra styrka på gräsmattan hos min pojkväns familj. Men vad skulle hända om jag gjorde det? Kanske är det känslan av att allt ska vara som det brukar vara och att det kan vara konstigt eller svårt att hantera för människor runt en om man förändras som person.
Jag och Viktor pratade för ett tag sen om att människor är rädda för att förändras men också för när andra förändras. Jag tror det ligger mycket i det. Jag utvecklas som person hela tiden och jag tror aldrig man slutar förändras egentligen. Dock kan det nog vara svårt att fullt ut leva ut dessa förändringar men det ska jag börja göra. Jag började imorse när jag körde styrka utanför huset, kanske gör jag inte armhävningar det första jag gör hos min svärfamilj idag men kanske nästa sommar? Jag hoppas i alla fall att jag kan göra det för en del kanske ligger nog ändå hos mig själv att jag tror omgivningen förväntar sig ett visst beteende från mig.
En äcklig smoothie jag gjorde efter träningen.
